I torsdags och fredags hade vi lektioner med Thomas K, där vi lärde oss mer om tecken i samhället och möjliga vägar att tolka tecknen. Vi fick snudda vid Semiotiken igen. Prata om bildbetydelser eller bildtecken som redan existerar i själva bilden. Filosofera kring ord och vad de gav för associationer,och att vad som helst kan ha betydelse och att den odlar visualiteten
Att se ut och att se-ut var olika sätt att se. Hur betraktaren såg ut på världen eller hur betraktaren själv såg ut för omvärlden.
Thomas berättade att den moderna semiotiken var baserad på Saussures och Peirces "studier" om tecken. (men även vidareutvecklad av tex Eco,Barthes)
Minnesuppfräschning:
Semiotik = hur tecken och betydelser fungerar allmänt; i media, bild, språk, upplevelse, kunskap, varseblivning osv. är i relation till människor. Och att man använder sig av dessa grundprinciper:
1. ikon = det som liknar
2.symbol = text,ord,bild överenskommelser om vad de står för.
3.index = en hänvisning eller ett spår av något.
Vi fick titta på bildexempel och använda oss av denotation (nedteckna grundbetydelsen) och konnotation(den egna tolkningen av bilden typ, associationer och bibetydelser)
Vi fick även veta vikten att psykoanalytikern Jaques Lacan´s -Spegelstadiet- hade en stor inverkan på sin samtid inom konst/bild/identitet och hur viktig den var för människans identitetsbildning. Att förstå att spegelbilden var ens jag och samtidigt få bekräftelse att man var betraktad... Det sistnämnda blev jag extra intresserad av med tanke på den visuella kommunikationen, vad vi tror vi ger för uttryck vs, vad vi egentligen ger för intryck.(Mer om det vid ett annat tillfälle)
Från torsdagen till fredagen fick vi en liten läxa: att ta med en bild som vi skulle Analysera/tolka tillsammans. Det tyckte jag var väldigt intressant...att vi skulle göra en tolkning gemensamt i grupp.
Jag tog med mig "den där stumfilms bilden här ovan" för att den var så mångfasetterad, man kunde se den både ur ett historiskt perspektiv och genusperspektiv men även hur vi tolkar budskapet i vår samtid. Jag bestämde mig för att göra ett litet experiment med klassen för att även visa hur viktigt "i vilket sammanhang" alltså i vilket kontext en bild visas och hur olika en och samma grupp påverkas av "vem som visar vad".
Jag klädde ut mig lite grann för att mer likna kvinnan på bilden och så ramade jag in den, så den skulle kännas lite ompysslad och ofarlig, och berättade sedan för klassen att jag hade med mig en tokrolig bild som hänger i mitt vardagsrum.
Precis som jag förväntade mig skrattade klassen åt bilden. Sedan förklarade jag min tanke och tolkning: att jag tyckte att den handlade om "kvinnomisshandel" och att jag hade trixat lite med dem i min visuella presentation, därefter började vi föra en intressant diskussion om vad den föreställde.Hur vi upplevde den och hur vi skulle uppleva den om rollerna på karaktärerna på bilden hade varit ombytta, haft andra kläder eller hade varit ett foto av några i klassrummet. Hur kvinnosynen var då och är nu, vilka de på bilden var, vilken relation de hade till varandra, ansiktsuttrycken, rörelsen i bilden och handlingen.
(Jag hade gärna pratat mer om maktpositioner, och hur kvinnor framställs i konsten, massmedia osv. och om "the male gaze",som även nämns i boken: Möten med bilder, Y.Eriksson, A.Göthlund.kap.bildens verkan och påverkan sid 167-70.)
-Spännande!!Och mycket givande, men även en tankeställare i vår framtida roll som lärare där vi ska redovisa och framställa bildmaterial för antingen inspiration eller teknik, tolkning eller ren kritik inför en grupp. Där vikten ligger i att vi är medvetna om grupptryck och dess verkan.
Jag har även tänkt på hur vi kommunicerar visuellt med varandra här i bloggarna...och det kollektiva lärandet...hmmm jag hoppas på fler blogginlägg i framtiden, men det känns som om många drabbas av skrivkramp just när vi vet att vi blir lästa av varandra..och begränsas i sitt skrivande just av det...Är det så?
Tjing!!Vi ses!
"the male gaze" är intressant. Vi pratade mycket om det begreppet på filmvetenskapen. Även om jag är feminist sen många år tillbaka, har jag svårt att påminna mig om att de flesta bilder (både på kvinnor och män) är skapade för ett manligt öga (heterosexuellt manligt). Och att kvinnor lärt sig se bilder utifrån denna blick. Och även se på sig själva så! Så normaliserat, att det är svårt att tänka om.
SvaraRaderaÅh, jag tycker att allt detta är så intressant! Särskilt det här hur vi direkt tolkar/kodar av bilder, att det går på någon sekund- blixtsnabbt! Som exempel så tolkade ju jag din bild direkt som att de var utklädda och spelade ett spel, att hon låtsades vara undergiven. Fascinerande hur och vad man läser in i bilder beroende på vem man är. Kanske ville jag inte se den som en "riktig" bild eller fastnade jag för det överdrivet teatraliska i den?
SvaraRaderaAngående våra framtida roller som lärare så tror jag precis som du skrev att om man brinner för något så kommer det att smitta av sig. Baserat på min erfarenhet så brukar de flesta elever gilla bildlektionerna bara man visat dem att de inte behöver kunna innan och att man som lärare inte bedömer i form av fint och fult. Jag vill gärna förmedla en lekfull kravlöshet!
Inte för att det ser ut som om du har skrivkramp men om du fortfarande anser dig ha det så är det dags att slänga den åt fanders. Det är ju underbara och livgivande diskussioner på din blogg. Tänk att få respons på det man tänker om.
SvaraRaderaBra att du tar upp "the male gaze" vid konnotationerna till bilden. Det är kan vara just ett betraktarperspektiv som möjliggör förståelsen för hur vi konstrueras och blir konstruerade genom gemesamma handlingar - i det här fallet med en manligt dominerande blick.
Aha, andra har kanske skrivkramp, jag läser som en kratta.
SvaraRaderaNope ingen skrivkramp här inte...fniss!...snarare bloggklåda!!!
SvaraRadera