-Jag bestämde mig för att lägga alla dåliga känslor i hemma i byrålådan den här veckan och skala av vad jag tidigare sett, och tänkte ge det en ny chans. Se med nya ögon.Men det blev svårt. Det är så uppenbart rörigt och okoncentrerat i klassrummet att man rycks med av stämningen.
På torsdagsmorgonen var estetklass 2 uppdelad i sina inriktningar och vi följde vår handledare och textiltjejerna till sy-rummet. De samlades runt ett bord allesammans och började prata om vad alla jobbade med...till att börja med. De har under våren fått som uppgift att sy en klänning var. Många var stressade över situationen att de inte alls i närheten var färdiga pga tidsbrist. Av det jag snappade upp skulle de ha en modevisning innan jul och då skulle kollektionen vara färdig.
Efter ca: en timmes snack och tjafs om allt möjligt fick tjejerna ha en liten rast. Alla kom inte in tillbaka efter rasten. De som var mer färdiga skulle få arbeta med en annan formuppgift " den där porten" i ett annat klassrum om de ville, eftersom det bara fanns 5 symaskiner och 9 tjejer + en lärare.
3 tjejer sydde och en försökte nåla ihop en överdel till en klänning resten av lektionen. Den 5:e tjejen satt i bara och flamsade och var ett störande moment.Som vanligt.
Sedan bestämde Anders och jag att besöka den andra klassen "Konst och Form", som de hade i ett annat klassrum och med en annan lärare.
-Wow!! Vilken skillnad. Här arbetade eleverna fokuserat samtidigt som de pratade om popkonst. De bläddrade i olika konstböcker för inspiration eller skissade på ideér.Såhär hade jag föreställt mig att en estetklass skulle arbeta. Med brinnande intresse och många frågor.
-Vilken lättnad!! Konstintresset var alltså inte helt dött på denna skola!!!
Vi fick även chansen att intervjua den andra läraren och frågade om hennes undervisningssätt och metoder. Hon var verkligen engagerad i sina elever och pratade mycket om själva skapande processen, vilket var mycket positivt.
Hennes elever hade som uppgift att dyka ner i Popkonstens heliga land och hon tyckte det var viktigt att de blev presenterade för fler konstnärer inom den gengren än Andy Warhol. De skulle sedan inspireras och få göra ett eget popkonstverk. De fick resten av terminen på sig. Stämningen var på topp!!
Jag blev nästan lite gråtfärdig av att höra allt detta, eftersom det kännts så himla hopplöst dagarna/veckorna innan, när eleverna gått runt och flamsat eller varit rätt så apatiska och missförstådda på lektionerna.Riktigt allvarliga kommunikationsproblem och brist på engagemang eller krav.
Jag har haft väldigt svårt att inte bara ruska om och rycka tag i kaoset i "Formklassrummet" och göra en STOR förändring. Det har varit utmattande och sorgligt.Men jag har lärt mig väldigt mycket...om hur viktigt det är med "kontakten" med både elever och sina arbetskamrater, men framförallt vikten av att integrera elevernas liv, önskemål och konstnärliga influenser och intressen i själva undervisningen. Hålla sig uppdaterad och inte tänka"de är sånna" som inte bryr sig vad jag säger...för då beter de sig så.
Sedan har vi inte varken blivit presenterade eller fått vara med och se hur lärarlaget arbetat ihop, eftersom det inte ens existerar en sådan verksamhet där. Det ligger en outtalad konflikt och dålig stämning där som skylls på att det inte finns tillräckligt med tid...Men vi som kom utifrån såg det genast och märkte hur det påverkade eleverna. De berättade att de fick göra lika eller samma uppgift med de olika lärarna, vilket var trist.Och använda sig av samma material om och om igen...verkligen inspirationslöst.
Ja, ja det var allt för den här gången. Slutsummerat.
Kaotiskt.Rörigt.Apatiskt.Kommunikationslöst.Tristess....Jag ger upp.
