Kablam!!! Så var rösten endast ett eko...(eller ett hest krax...)

Det var en gång en konstfacksstudent som förlorade rösten, och som helt och hållet fick kommunicera med tecken,blickar och skrivna ord.Hon blev en observatör och lyssnare som inte aktivt deltog i den kummunikativa verkligheten och det sociala spelet som pågick...Hahahaha!!! Det var nästan sanning....Men oj! vilken skillnad det var att bara vara tyst och betrakta mina klasskamrater under den här veckan som gått.

Grodperspektiv på bedårande Fröken Sofia.

Eftersom den ofantligt ohyfsade förkylningen slog till på mina stämband har jag haft svårt att kommunicera med min omvärld. Jag som pratar sååååå mycket annars, förstår jag nu.
Kanske var det en bra övning för mig inför den kommande VFU´n där vi ska studera den visuella kommunikationen "kropp,rum och lärande"...vem vet? Jag känner dock en viss oro för vad jag ska titta på, leta efter eller undersöka...hmmmm. Men det löser sig väl när man väl är där.

Den här veckan inleddes med lektioner i rörlig bild i TV studion, där vi fick en introduktion i ämnet. Om vad som menas med totalbild,helbild,1/2 bild, närbild eller extrem närbild sen vidare om tilt, panorering och rörelseriktningar. Läraren LEN ritade bildexempel och visade oss scener ur filmen "Blåsningen" som tydliggjorde det för oss vad en "plant" var eller en "klaff" (exemplet visade när en klaff inte funkade, när man klippt till filmen mitt i en påbörjad rörelse och sen klipper in en närbild där personen i fråga gör samma rörelse igen)
Sedan fick vi eftermiddagen på oss, utrustade med en videokamera,
att spela in 3 scener som visar en händelse som sker utanför bild.

-Strålande!!! Här får fantasin flöda!, tänkte jag.
Till min stora förtjusning blev Frida min partner in crime, och vi matchade varann i enad symbios med en känsla för det bisarra och teatraliska.
Resultatet blev 2 stycken korta filmer med en surrealistisk touch. "De magiska karamellerna" och " Russian delux"  triggade vår eufori om vad vi i framtiden kan åstadkomma tillsammans. Med sorg i hjärtat måste jag berätta att dessa filmer aldrig kommer visas igen, eftersom vi inte kunde spara/lagra dem. Men minnena lever kvar.

Vid nästa lektions tillfälle stod Foto och kamera hantering på schemat med Ann- Cathrine. Vi fick en genomgång av kameran Canon Eos 350D och grundläggande vetskap av kamerahantering tex. Bländare= öppningen i kameran som släpper in ljus. Slutare= den som bestämmer ur länge ljuset får strömma in genom bländaröppningen. Exponering/Optik/vitbalans var andra saker vi gick igenom.
 Här fick vi också bilda par och gå ut och göra övningar i: alternativexponering, medljus/motljus/sidoljus,närbilder i vidvinkel och telezoom, grodperspektiv,fågelperspektiv och "ögonhöjd",motljuskompensation, kort resp. långt skärpedjup samt frysa eller följa med en rörelse.

-Wihaaa!! Jag älskar ju att fota! Det kommer bli så kul!, tänkte jag.
Ännu en gång fick jag en partner som var lika entusiastisk som jag till att twista det hela med en känsla av flärd och saga. Jag och Sofia var en "match made in heaven". Vi fotade och fotade varandra i alla uppgifter och svävade sedan ut i gemensam kreativ anda. Jag hade tagit med mig lite attiraljer vi kunde använda oss av för att skapa stämning och Sofia de tekniska prylarna och stor kunskap inom fotografi.Vi fann en park med reflexterande skulpturer, en stor gunga och en vacker skogsdunge(där jag bestämde mig för att spela/posera ett vackert lik...).
 Vi fick flera gånger radera bilder ur minneskortet
för att det var för litet för vår framfart.
Vi var båda väldigt nöjda med våra bilder.
 Nu fick jag bara plats med 2 stycken foton i det
här inlägget, men ni kan se fler i Fröken Sofias blogg.

♥

Sidoljus med reflexeffekt...Urban fairy sofia.