BLOGGFRÅGA 2.

2. En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad och hur tänker du när du hör detta uttalande?

Det första jag tänker på är vad "SEMIOTIK"  egentligen är, jo läran om tecken, text eller bild betydelser,bildtecken. Eller förenklat uttryckt "*en teori om hur människor kommunicerar via tecken". Att vi som mänskliga individer kan tyda eller tolka visuella uttryck som något som har en mening eller ett budskap. De(semiotikerna?) menar att den som visuellt uttrycker sig med antingen gester, kläder, bild, film,ett konstverk etc. kommunicerar via detta till den som ser eller upplever verket/handlingen/filmen.

Både Peirce och Saussure(fäderna) ville gräva djupare i strävan efter att förstå världen och att bilder/målningar redan innehöll tecken som symboliserade saker som vi medvetet eller omedvetet tolkade.

Peirce hade sin grund i det skrivna ordet och filosofin -han var en pragmatiker- och ville att vi skulle förstå omvärlden genom hans studier av hur vi uppfattar och förstår språket, och hur något var bildligt berättande. Han delade också in tecken i olika kategorier som skulle underlätta tolkningen dvs  i :Ikoner(det som liknar), Symboler(ord,överenskomna tecken och Index(hänvisning)

Saussure studerade språket i samhället och var en lingvist, och ville att vi skulle lära oss om olikheter/likheter och värdera/förstå sin omvärld. 
Att först förstå vad vi ser denotativt (beskriva vad vi ser..symboler,former,färger.gestalter) och sedan ge vår tolkning (av våra egna erfarenheter, kunskap,intresse,kulturellt, individuellt,kollektiv association) en konnotation, kan vara en av tolkningsmetoderna.

Under en av herr Koppfelts lektioner sa han att Saussure hade pratat om att språket och tecken ständigt var under förändring, och att det var kulturellt överenskommet.

Jag tycker att han delvis har rätt, absolut att tecken är under ständig förändring, men inte bara i samhället. Jag såg ett program för några veckor sedan som hette "Naturens former" som handlade om bluff och förklädnad. Eftersom jag länge gått och grunnat på det här med hur jag tänker på " tecknens liv i samhället" och frågeställningen kring den, blev jag lite förundrad  över om det inte är en väldigt naturlig eller evolutionär övergång till och med. I programmet visade de växter och djur som lurades i sin förklädnad för att kunna överleva alla eventuella hot. Grodor med stora ögon som ett mönster på baken för att se större och farliga ut, flugor med getingränder för att kunna skrämmas, insekter förklädda till fågelskit och framförallt exotiska fjärilar med ögonliknande formationer för att likna stora fågelansikten.

-De kommunicerade till sina angripare genom tecken som antydde fara, oätlig,ingenting intressant, angripen osv. 

Väldigt spännande!Och tänkvärt.

Gör vi människor också så för att passa in eller överleva vissa situationer? Ja, vi kommunicerar liknande för att tala om vilka vi är , genom stil, kroppsspråk och kläder, men än så länge gör vi det av egna eller av samhällets struktur eller ja kulturellt överenskomna maner, och det har inget med genetiken att göra.

Jag kan bara förställa mig hur Saussure försökte förutspå hur framtidens tecken kunde användas för kommunicera människor emellan, i och med att fotografin, tidskrifterna och konsten,psykologin och industrialismen höll på att explodera över västvärlden. Han kunde nog förstå att människor var väldigt fascinerade av ett bildspråk eller hur påverkade människor var av kombinationen bild,ljud och ord. Men jag undrar om han någonsin i sin vildaste fantasi kunde tänka sig att nästan alla i framtiden skulle äga apparater som kommunicerade genom ljus och elektricitet, och visade bild,ljud och ord/text, och att folk tyckte det var ett sällskap. Jag menar förstås TV´n. 
Tv´n började ju också i sin begynnelse förutom att roa även att upplysa människor, eller rättare sagt pränta in budskapet om hur vi skall leva. Allt ifrån musik, nyheter, världshändelser, filmer, serier, dokumentärer och REKLAM, för att nämna  några ytterst få kategorier. Vilket fantastiskt redskap tv´n har varit för att marknadsföra sitt "märke" och tv-tittarna reducerats till att bli konsumenter, med en ständig strävan efter nåt större, effektivare och coolare.
"Märket" även kallad loggan för något har ju en stor betydelse för bildsemiotiken.  I och med att Roland Bartes 1964 gjorde en bildanalys av en reklambild på märket "Panzani", och försökte därmed bevisa hur de framställde något som var konserverat och färdiglagat som något genuint naturligt och fräscht, alltså något "Panzani-loggan" skulle symbolisera för sina kunder. Detta hade inte gjorts innan, därmed skrev han bildsemiotikens inledande histora där denna reklambild  blivit deras största Ikon.

Och nu efter datorns stora inträde i våra liv så är ju inte längre skärmen en envägskommunikation, utan vi kan själva välja vad vi vill se och höra eller kommunicera med, med hjälp av tecken och symboler. Dessa tecken som snabbt förändras i den virtuella världen,  i vår strävan efter att på enklast eller snabbast sätt föra en dialog med varandra. Då tänker jag främst på Smiley´n, som gjort en magnifik återkomst i vårt sätt att förstärka, bekräfta eller charma varandra i våra sms, facebook kommentarer, chatbubblor eller blogginlägg.


Nu för att sammanföra alla dessa tecken, symboler och massmediala uttrycksätt, som jag nämnt tänker jag på en gemensam nämnare. Ungdomar. Jag tror att ungdomsrevolutionen som fick sin gryning under 50-talet har mycket att göra med att tecknen i samhället förändrades. Innan dess var man antingen ett barn eller en vuxen, men när ungdomen klev in i historien exploderade efterfrågan efter en egen livsstil. Livet var inte längre utstakat efter en mall. Man skulle börja hitta sig själv innan man äntrade vuxenvärlden. 
Ständigt sökande efter att förstå sin omvärld, och nyfiken på att förändra den. Nyfikenheten i kombination med en viss otålighet och uppfinningsrikedom, men även en ängslan att vilja tillhöra en grupp har gjort ungdomar till det perfekta målet för marknadsföring av en livstil, med alla dess tillbehör, gester, rätta märken och apparater.
Idag vet vi hur vi ständigt genom reklam inom mode, kost, kosmetik, musik, tidningar, internet, ja överallt präglas av en strävan att vara ung och ungdomlig. Det heliga tillståndet av att kunna ha möjligheten att göra och se ut hur man vill innan man blir fast i bostadslån, krav, arbete och torka snoriga näsor.


Jag frågade min 9-åriga dotter Vanilla hur hon kände igen en tonåring, eftersom hon redan nu börjat förstå hägringen i att vilja bli en "sån" och fick svaret:
- Rufsigt eller spretigt hår, tighta byxor som är lite trasiga, ipod hörlurar i öronen(spelar hööög musik), converse skor, tuggar tuggummi och är kaxiga!, sa hon självsäkert.


Allt som hon uppfattade som tecken på  en tonåring. Ett tecken som är aktuell just nu, men som ständigt är i förändring...


Så har jag tänkt på denna fråga.


*Möten med bilder, Yvonne Eriksson,Anette Göthlund, kap Semiotik, sid 34. Studentlitteratur.