Fjärilar i magen...

Nu pirrar det i magen av en skräckblandad förtjusning. Imorgon får jag äntligen träffa klassen och handledaren under min VFU. Eftersom mina små varit febriga och sjuka under veckan hann min handledare och jag inte matcha varandras lediga stunder för ett möte, vilket var väldigt synd. Det hade varit mycket trevligare att träffas innan och prata igenom lite hur vi ska arbeta tillsammans under dessa två veckor. Men vi har haft en trevlig mail kontakt och Anders (som också ska vara där på VFU) berättade att hon kändes engagerad.
Jag har även fått schemat, arbetsuppgifterna för deras årskurs och bilderna på eleverna(wiiii så gulliga!) som går det estetiska programmet i årskurs 1.
Superspännande!!!

Efter vi för några veckor sedan läst i boken "Praktisk lärarkunskap"* om kommunikation och konflikter i undervisningen samt juridik för undervisare blev jag lite skärrad. Hur ser det ut i skolorna egentligen? Hur skulle jag reagera om ett vilt slagsmål bröt ut i skolan/klassen jag arbetade i? Vad är "milt tvång"? (som jag skulle använda mig av om en  elev störde de andra eleverna i klassrummet ...och vägrade gå ut eller lyssna på mina tillsägelser..sen när jag ÄR lärare på riktigt.)

Viktoria visade under lektionen hur man skulle gå till väga och berättade även om andra våldsamma situationer hon råkat ut för och hur hon agerat vid de tillfällena.
Men om de har kniv eller nåt annat slags vapen och är våldsamma?

I kapitel "Handpåläggning sid 66"* rekommenderar de att man direkt ska försöka avleda uppmärksamheten och skydda andra elever så de inte kommer till skada, men aldrig försöka avväpna någon eller gå emellan och sedan direkt kontakta polisen. Det låter ju som sunt förnuft, men kommer man göra det?
Tänk om man blir jättemodig eller jätterädd? Jag har ju ett otroligt ansvar i det läget.

Jag försöker komma ihåg hur det var när jag gick i högstadiet och gymnasiet. Visst i högstadiet gick jag i en ganska lugn skola med vissa stökiga element, och mitt gymnasium hade ryktet om sig att vara ganska bråkigt, men på den avdelningen där det Estetiska programmen hölls var det en otroligt bra atmosfär utan våld eller hemska konflikter. Det var nog en ganska skyddad miljö. Jag har alltså inga direkta egna erfarenheter av sådant våld.

Nu ska jag i alla fall inte gräva ner mig och fantisera ihop en massa skräck scenarier utan fokusera på allt roligt jag kommer få uppleva och observera på min fältstudie. Den Visuella kommunikationen som jag upplever i den här klassen med min handledare i klassrummet...
Hur de fungerar tillsammans? Hur de kommunicerar? Hur ser det  i klassrummet där det lärs ut...form och design? Hur arbetar handledaren så att eleverna blir engagerade i sina uppgifter? Hur är stämningen i klassen?(grupperingar eller sammanhållning)...och hur förmedlar de sin plats i gemenskapen? (med klädkoder? gester? ord?)
Ja, jag får helt enkelt mycket att observera och känna in innan jag bestämmer vilken vinkling mitt projekt får.
Nu är min väska packad för imorgon, med kamera, videokamera, en loggbok för att skriva ner anteckningar och ett gäng pennor.
- Huddinge Gymnasium!!! Here I come!!!


*Praktisk Lärarkunskap, 2006, Sudentlitteratur, Långström-Viklund. sid 31-49 och 57-75.