Jag orkar inte gå upp 05:36 på morgonen, för att bli utnyttjad till att sitta barnvakt åt folk som är där på studiebesök, jag har en egen familj som behöver mig extra mycket på morgonen.Nu har jag gått innan ens alla gått upp.
Vi blev inte ens tillfrågade om vi ville, utan bara placerade i ett klassrum med en hög glas. Helt plötsligt var det vi som skulle ha handledarens lektion i glasmosaik,och hon sin lektion med sin vanliga klass. Jag kan inget om glasmosaik. Jag hade någon slags lektion i allafall. Till och med "deras egna" lärare hade fikarast hela tiden. Jag och Anders har inte fått handledning i hur vi skall ha lektioner. Inga tips i hur, såhär eller gör så.
Var inte det meningen att vi skulle studera hur en lärare arbetar med sina elever i ett klassrum?
Nu är vi lösningen på ett problem som ingen ville ta hand om...fast man lovat.
Stämningen var urholkad.
Eftermiddagens lektioner ännu mer urholkade.
Mitt sinnelag urholkast.
Jag fylls av en så ofantlig tomhet när jag får bevittna denna brist på engagemang. Jag vill bara rycka tag i situationen. Städa ur alla skåp, organisera och möblera om. Rusta upp klassrummet så att det blir en inspirerande, hemtrevlig och kreativ miljö. Hänga upp konst/bilder på väggarna och sätta borden i små arbetsöar runt om i klassrummet. Datorn skulle ut i klassrummet för användning. Varje elev skulle få en egen hylla för sina påbörjade arbeten, skisser,inspirationsbilder, pennor och material. För plats finns det och tillgång(skolan har en god ekonomi när det gäller material)
En estetisk oas, en tillflyktsplats för dessa förvirrade och utmattade ungdomar.Bort från det hårda klimatet som råder i hela den övriga byggnaden.En plats för reflektion och samtal. Inte endast fokus på uppgift/resultat.
Sedan skulle jag skaka om ,chockera, upplysa och väcka eleverna. Integrera dem i upplägget av undervisningen genom att fråga dem om vad de är intresserade av, vad de vill lära sig och vad de vill få ut av sin utbildning.Visa karaktärsämnets möjligheter, inte begränsningar. Men framförallt försöka hjälpa dem i sin skapande process och visa på alla sätt jag kan att jag var intresserad av deras arbete och vad de försöker uttrycka.Visa min entusiasm för konsten, sånt smittar av sig.Det vet jag av egen erfarenhet.
Men nu är det inte min roll att vara en kreativ coach...utan en observatör.
Jag väljer att i mitt fältstudiearbete visa "Hur arbetsmiljön påverkar undervisningen eller hur undervisningsmetoden påverkar miljön." Visuellt.Hur och vad den kommunicerar. Vad kom först hönan eller ägget?
Nu säger jag inget mer.
Du är så rätt, Natalie! Jag är imponerad av ditt arbete, klart att du blir trött och inte orkar i den blodfattiga omgivningen!
SvaraRaderaJag tycker att du väljer ett mycket bra och intressant ämne med tanke på din situation. Det känns klockrent.Ska bli fint att ses snart!
Massa stöttande kramar och tankar! Frida